Skandinaviska Institutet

Zakia, Quito i Ecuador

Jag valde att resa till Quito, Ecuador för att uppfylla min dröm om att arbeta med barn på barnhem. Jag är utbildad socionom och jurist och ville därför även arbeta i en organisation där jag kunde nyttja mina kunskaper. Under 9 månader arbetade på barnhemmet Hogar Santa Lucia och CEPAM, en kvinnoorganisation för våldsutsatta kvinnor.

CEPAM

Arbetet på kvinnoorganisationen CEPAM var otroligt krävande, språkmässigt. Jag fick redan efter 6 veckor i landet göra en juridisk analys av en motion, ett förslag om lagändring av lagen mot våld mot kvinnor. Det var även det bästa eftersom jag inte räds stora utmaningar utan istället välkomnar dem. Jag fick hjälpa direktören med att söka donationer och hjälpa till med projektplanering, medverka i workshops på landsbygden bland lokalbefolkningen, närvara under alla möten som en medlem i deras arbetslag. Arbetslaget består av direktören, 3 psykologer, 1 jurist, 1 socionom och 2 psykologstudenter som utför sin praktik. Jag blev omhändertagen och jag blev snabbt en i gänget. Jag fann mina närmsta vänner i CEPAM och det är en vänskap för livet. Jag arbetade 3 dagar i veckan och eftersom jag är jurist så fick jag större uppgifter såsom att utföra juridiska analyser såsom om Femicidio (sv: kvinnomord) som är ett stort problem, inte bara i Ecuador utan i hela Sydamerika.

Hogar Santa Lucia och Madre Ines

Efter 4 veckor påbörjade jag mitt arbete på Hogar Santa Lucia (barnhem). Barnhemmet drivs av Madre Ines som är nunna. Barnen 43 st är uppdelade i 4 familjer och där arbetar en mamma (anställd) som bor, lagar mat och sover med barnen. Mamman i familjen, totalt 4 st, har även själv ett eller två egna barn som också lever med henne och de andra barnen på barnhemmet. Det kommer ca 100 volontärer i veckan som hjälper barnen med läxor, leker med dem, lagar mat, städar mm. De kommer från gymnasium och universiteten och de utför sin praktik på barnhemmet.  På barnhemmet finns även 2 andra anställda och 4 äldre nunnor som arbetar med diverse sysslor.

Jag minns första gången jag såg Madre Ines, en äldre dam med mycket glädje, energi och som alltid var på språng. Hon utstrålade en värme och mycket kärlek och jag kände redan vid det första mötet att hon måste vara speciell. Jag såg hur barnen var omkring henne. Så fort de ser Madre Ines gå igenom innergården till kontoret (hon är alltid på språng) så springer barnen mot henne med öppna armar och skriker: Madre Ines! Och alla barn vill ha en kram och en puss av henne. När jag såg det för första gången så förstod jag att barnen verkligen älskar henne. Även om det är många vuxna kring barnen och mammorna är med dem 24/7 så har jag under mina 9 månader aldrig sett barnen reagera såsom de gör med henne.  Varje gång de får syn på Madre Ines så vill alla vara i hennes närhet och hålla henne i handen. Hon är en underbar människa som lyser som solen och har en innerlig glädje som jag hittills inte skådat. Jag förstår nu, 9 månader senare varför de springer såsom de gör mot henne, varför de älskar henne så mycket fastän hon inte tillbringar all sin tid med dem. De vet och känner att hon älskar dem. Det har varit en av mina stora lärdomar: att barn känner vem som genuint älskar dem, de låter sig inte luras av saker, tjänster eller ord de ser hjärtat. Barn känner kärleken, de vet om någon älskar dem genuint.

Jag fick snabbt uppdraget att arbeta med de barn som hade mest problem. Många av barnen kommer från tragiska situationer och de behöver mycket kärlek och skratt och lek. Jag hade terapi med barn som hade aggressioner och de som var mycket ledsna. Det var barn som behövde mest helande och kärlek. Det är viktigt att förstå att arbete på barnhem handlar om främst om att ge kärlek. Barnen behöver kärlek. Det var också mitt mål, att ge dem min kärlek och jag fick även deras. Jag arbetade med några barn enskilt under långa perioder men vistades bland de andra också. Jag arbetade även väldigt nära Madre Ines och socialsekreteraren som arbetar där. Jag fick vara med i alla beslut som togs samt när polisen, föräldrar och anhöriga hade möten med Madre Ines. Jag närvarade även under rättegång.

Min tid i Ecuador har varit den mest lärorika och tuffa perioden i mitt liv. Jag rekommenderar dig att åka och bidra med din tid och kärlek, för världen behöver det. Om du känner att du vill åka och bidra med något, så åk!  Var inte rädd, allt löser sig.

Jag vill rikta ett stort tack till Madre Ines, som inte bara var en mentor för mig utan en mamma och vän för livet. Det gör mig glad att få ha bevittnat om ett bra barnhem där barnen har det bra. De har vuxna som älskar dem och bland dem Madre Ines som brinner för barnens välbefinnande och helande.

Innan jag påbörjade mina uppdrag gick jag en intensiv 4-vekors spanskakurs där jag enskilt blev undervisad av privatläraren Carlos. Detta var en fantastisk upplevelse, att vara ensam elev och få undervisningen anpassad efter mina behov. Det gjorde att jag lärde mig spanska väldigt snabbt. Jag kunde för övrigt ingen spanska när jag landade i Ecuador men efter 4 veckor kunde jag prata så att jag kunde klara mig i affären, konversera lätt, fråga folk om vägen etc.

Under min tid hjälpte Skandinaviska Institutets kontaktpersoner Patricia och Håkan mig i allt. Allt ifrån sjukdom till hjälp vid stöld. De har funnits där dag som natt och hjälpt mig med precis allt! Jag är enormt tacksam för dem. De är underbara personer som har betytt mycket för mig och min trygghet i ett främmande land.