Skandinaviska Institutet

Viktoria, San Clemente i Ecuador

Tre dagar i veckan jobbade jag som engelskalärare i en skola som låg 5 minuter från hemmet i San Clemente. Skolan hade circa 70 barn i åldrarna 5-13 år, och två lärare. En lärare som undervisade de äldsta barnen och en som undervisade de yngsta. Mitt jobb var att hålla egna engelska-lektioner med alla klasser. Eftersom eleverna normalt sett inte hade engelska som ett ämne i skolan, hade de heller inga böcker och ingen läroplan. Det blev alltså upp till mig att lägga upp en plan för hur lektionerna skulle föregå, och inhämta eget material. Till en början var detta väldigt utmanande. Jag hade endast två veckors spanskakurs som grundlag och barnen kunde nästan ingen engelska sen tidigare. Som tur var hade jag med mig både spel och pussel som barnen kunde få leka med när lektionerna blev kaotiska och jag hade slut på engelska-uppgifter.

Volontärarbetet i skolan gav mig väldigt många friheter till att utveckla mina egna lektioner och sätt att undervisa på. De två lärarna på skolan involverade sig inte särskilt mycket i hur jag höll mina lektioner. Detta var både positivt och negativt. Positivt för att jag verkligen fick utmana mig själv och mästra situationer som jag aldrig hade mött i en skola i Sverige. Negativt för att jag till tider kände mig hjälplös när eleverna var svåra att hantera. En bättre kommunikation mellan mig och lärarna på skolan hade helt klart gjort mitt arbete lättsammare. Så här i efterhand är jag dock glad över att de gav mig helt fria händer till att utforma lektionerna exakt som jag ville.

En vanlig dag på skolan började med att jag hade en 80 minuter lång lektion med den äldsta klassen. Jag startade alltid lektionerna med att antingen sjunga en sång tillsammans, eller en enkel lek. Efter det gick vi igenom ord och uttryck på tavlan, de fick repetera efter mig, och skriva av all text i sina skrivböcker. När de var färdiga med detta delade jag ut några övningar som jag hade förberett kvällen innan. Det kunde antingen vara att måla rätt färger, översätta frukter eller dra linjer till rätt ord från spanska till engelska. Slutligen lät jag eleverna spela spel eller lägga pussel som jag hade tagit med mig från Sverige. Vissa elever blev färdiga fortare än andra, och det var bra att ha med något som kunde fylla ut tiden. Nästa lektion var med den näst äldsta klassen. Den var också 80 minuter lång och jag hade oftast exakt samma upplägg med dessa som med den första klassen. Klockan 10 var det dags för lunch. Denna varade i 40 minuter och jag spenderade den oftast tillsammans med barnen. Efter lunch hade jag 3 lektioner med de minsta klasserna. De var 40 minuter långa. Eftersom eleverna var väldigt unga, 5-7 år, så höll jag relativt enkla lektioner med dessa barn. Jag startade också här med en sång eller en lek. Vi gick därefter igenom några ord på tavlan, varpå jag lät dem rita eller spela spel med engelska som tema. Klockan 13 var arbetsdagen över och jag gick hem för att äta lunch tillsammans med Viktoria och Galo.

Kvällarna spenderade jag oftast med att planera morgondagens arbete. Jag tog ofta bussen ner till Ibarra för att förbereda och skriva ut skolmaterial. När jag kom hem var det middag och sen gick jag och la mig. Det blev tidiga kvällar i San Clemente eftersom man klev upp tidigt på mornarna.

Två dagar i veckan jobbade jag på et projekt för äldre människor som hette Proyecto Adulto Mayores. Detta var et slags center dit dem äldre var under dagtid och fick hålla på med olika typer av aktiviteter. et var alltså ingen plats där de bodde, men en slags «arbetsplats» där de kunde mötas och pyssla och socialisera sig. En vanlig dag på Proyecto Adulto Mayores startade med att jag kom till centret och hjälpte till med vad som än behövdes. Det kunde till exempel vara att laga pynt till någon högtid. När det närmade sig frukost hjälpte jag till med dukning och förberedelser där. Efter frukosten gjorde vi aktiviteter med dem äldre, det var antingen gymnastik eller pyssel. När klockan var 12 var det dags för lunch och efter lunchen var dagen över. Arbetet på Proyecto Adulto Mayores gick mest ut på att socialisera och vara där för dem äldre. Jag tyckte att detta var en väldigt fin upplevelse eftersom uppskattade att jag pratade med dem och lyssnade på vad de hade att säga. Vissa dagar kunde bli lite långtråkiga. Men jag fick ett otroligt fint avsked och insåg kanske först då hur mycket de äldre hade satt pris på min tid tillsammans med dem.

Familjen jag bodde hos var helt fantastiska. Galo som är pappan i huset är president i det lilla samhället San Clemente. Han hade därför många tillställningar som jag följde med på. Familjen känner alla i samhället vilket betyder att man blir väldigt väl mottagen när man möter människor som bor i närheten. Victoria är hemma och tar hand om hus och gård. Eftersom Galo ofta arbetade uppskattade hon mitt sällskap väldigt mycket. Lenin är även han en upptagen kille och håller på med allt ifrån musik till bergsbestigning. Han var väldigt imötekommande och tog med mig på både cykling och aktiviteter med hans vänner.

Det bästa med familjen var att de var så sociala. Trots att min spanska var väldigt begränsad hade vi inga problem med att kommunicera med varandra. På samma sätt som jag var väldigt glad över att de inkluderade mig i allt dem gjorde, tror att de var väldigt glada över att jag ville spendera mycket tid med dem. Ju mer social man är med familjen ju mer tror jag att man får ut av upplevelsen. Det var såklart inga problem att dra sig undan och sätta sig på rummet. Men det var väldigt fint att alltid ha möjligheten att umgås med familjen.

Jag är väldigt nöjd med mitt volontärarbete i Ecuador. I tillägg till att tiden i San Clemente var över alla förväntningar är jag också nöjd med kursen och boendet i Quito. Jag rekommenderar det här projektet till alla som vill gillar att utmana sig själva, är intresserad i andra kulturer och inte är rädd för nya upplevelser.