Skandinaviska Institutet

Stina, Dharamsala i Indien

På work campet fick vi göra lite allt möjligt. Vi ägnade mycket tid till att diskutera situationen i Tibet (efs större delen av Dharamsalas befolkning är tibetanier som har flytt ifrån sitt hemland oå grund av Kinas förtryck). Vi besökte olika tempel och kultur/konst center för att lära oss om tibetansk andlighet och kultur. Vi fick möjlighet att träffa munkar och politiskt engagerade människor som kunde förklara Tibets historia och Kinas invasion. Dessa aktiviteter var väldigt lärorika och uppskattade av alla. Vi kände nog allihop att vi visste alldeles för lite om situationen i Tibet och fick dåligt samvete för att vi tidigare inte tagit ansvar och engagerat oss i frågan tidigare. Vi kände oss också besvikna på bristen av rapportering i västerländsk media om Tibet. Så work campet var absolut en ögonöppnare för oss alla.

Vi var 8 personer på campet. Förutom mig och Johan var där folk från Syd korea, Frankrike, Belgien, Spanien och Schweiz. Så förutom att lära oss om nordindisk och tibetansk kultur tog vi del av varandras kulturer. Det var verkligen som att vara på ett camp. Vi gjorde alla aktiviteter ihop, vi bodde ihop, vi åt ihop och vi spenderade fritiden ihop. Även om campet bara varade i 3 veckor är jag säker på att jag fått vänner för livet.

Utöver de tibetanska aktiviteterna spenderade vi ganska mycket tid på en skola med indiska barn. Förutom att leka massor med barnen så hjälpte vi till att måla om skolan. En annan aktivitet vi gjorde var att vi hjälpte en lokal organisation som heter ”waste warriors”. Dom jobbar med att städa upp på gator och torg samt sprida information om hur man återvinner sopor. Sophanteringen är ett stort problem i Indien. Det finns inga kommunala system för sophämtning och människor i allmänhet väljer hellre att slänga sopor på marken än att leta efter en soptunna. Därför är det viktigt att det finns organisationer som jobbar med sophanteringsfrågor och vi alla var glada att få vara med och hjälpa till och stötta organisationen.

I slutet på campet var vi på en 3 dagars trek. Vi gick upp på ett berg (4000 m höjd) för att njuta av utsikten över himalaya. När vi var där (mars) var det fortfarande mycket snö så vi kunde inte ta oss in i himalayabergen, vi fick nöja oss att titta. Trekken var absolut campets höjdpunkt. Det fanns inga bekvämligheter, vi sov i ett tempel och en stuga utan värme och elektricitet men det gjorde inget. Väl uppe på berget råkade det vara Holi (en indisk festival där man kastar färger på varandra) och givetvis lekte vi också holi på berget.

Jag är verkligen glad att jag åkte på detta work camp. Jag hade varit volontär på ett barnhem i södra Indien i 4 månader innan jag kom till campet. Att vara långtidsvolontär och att åka på camp är väldigt olika. Campet ämnar att utbilda och sprida information medan långtidsvolontärande handlar mer om vardagligt arbete. Att åka på camp är också en bra ide om man vill känna på hur det kanske skulle vara att vara långtidsvolontär. Man får en chans att känna på Indien och prata med personalen på FSL (som är väldigt trevliga, roliga, och hjälpsamma på alla sätt och vis).