Volontär Indien – Jag kände mig väldigt uppskattad för min tid där och mitt arbete.
Föramn: Cecilia
Projekt: Environmental Education / Regular Teaching
Ort: Sullia, Indien
Hur lång är ditt projekt: 5 månader
Läs mer om projektet här.
Beskriv ditt volontärprojekt samt en typisk dag i ditt projekt?
Jag arbetade på en privat skola och fick möjlighet att vara med i många olika typer av undervisning. Meningen var från början att jag skulle hålla i Environmental Education men eftersom jag hade mer tid än vad som krävdes till det så höll jag även i engelska samt sociala studier i form av ekonomi. Dessutom tog jag med glädje hand om klasser då de ordinarie lärarna var borta och fick på så sätt även möta yngre elever som jag vanligtvis inte undervisade. Jag hade väldigt fria händer att utveckla mina lektioner och hade möjlighet att komma med mycket idéer och förslag som togs väl emot. Utöver undervisning i skolan fick jag också hjälpa till att utveckla kursplaner, elevbedömning och andra mer administrativa frågor, och i samråd med rektorn och hennes man infördes en del nya idéer i undervisningen med inspiration från den svenska skolan och mina egna erfarenheter.
Jag arbetade samma tider som övrig personal, d.v.s. måndag – lördag. Några helger tog jag ledigt i samband med besök men de var ytterst få. För mig var det viktigt att få vara en av lärarna och inte bara en volontär och då valde jag att vara med på samma villkor som alla andra. Om det var ett extra arrangemang under kvällstid eller på en söndag då lärarna arbetade så ställde jag alltid upp. Skoltiderna var mellan 9 och 16 (9-12.30 på lördagar) och jag hade i genomsnitt 4 lektioner om dagen, och därutöver rättningsarbete och planering.
Skolan hade ungefär 300 elever upp till 10:e klass. Fr.o.m. 8:an hade eleverna undervisning på engelska så jag valde att lägga min miljökunskap på de äldre eleverna då de kunde tillgodogöra sig min information i större utsträckning. Klass 6 och 7 hade jag i engelska och jag hade ansvaret för hela deras läroplan i ämnet då de ej hade en annan lärare i det. Det var en utmaning med dessa elever eftersom de vanligtvis får all undervisning på sitt modersmål men med drama, svarta tavlan, bilder och gester så skapade vi gemensamt ett sätt att kommunicera och jag hade enormt mycket hjälp från elever som hjälpte mig att översätta till sina kamrater.
De flesta lärarna pratade inte engelska så kommunikationen med dem blev något lidande, men de var mycket välkomnande och när jag hade lärt mig grunder i deras språk så kunde vi föra enklare konversationer. Jag kände mig väldigt uppskattad för min tid där och mitt arbete och jag har aldrig känt så mycket glädje som jag gjorde när jag spenderade tid med eleverna och när jag märkte en enorm stor utveckling hos var och en av dem.
En utmaning med Indien och skolsystemet är att många elever som har svårigheter inte får den hjälp de behöver. Detta tog jag till mig och försökte komma med idéer till ledningen om hur det kunde förbättras. Jag hade ett flertal elever som hade koncentrationssvårigheter så väl som läs- och skrivsvårigheter, vilket lärarna inte förstod utan klassade dessa elever som ”busiga” eller att det berodde på att de inte gjorde sina läxor. Dessutom finns det en sådan stark hierarki och många lärare slår elever eller förlöjligare dem, vilket gör att eleverna är rädda och detta gör dem ännu mer hämmande. Så av allt så tror jag det var min största utmaning. Dessutom delar man upp flickor och pojkar på varsin sida i klassrummen och de har ingen vana av att kommunicera med varandra. Att få igång konversationer mellan könen var därför också en stor utmaning då jag upptäckte mycket fördomar och till och med ett visst förakt mellan dem. Att ha aktiviteter med blandade grupper var därför uteslutet så det måste man som volontär vara förberedd på och hitta sätt att överbygga.
Vad som annars kan vara bra att tänka på är att det är svårt att förbereda sig innan man kommer till sitt projekt, för skolor i Indien skiljer sig mycket åt från våra skolor och inte minst skiljer sig även olika skolor på plats från varandra. Jag hade förberett mig mycket med material i miljöundervisning och annat, men fick ändå hitta nya idéer väl på plats då de saker vi hittar här hemma inte känns igen eller är relevanta där. Jag säger inte att man inte ska förbereda sig men man måste vara beredd på att vara flexibel beroende på vart man hamnar och vilken typ av ungdomar man arbetar med. Jag hade stor fördel att hamna på en skola med mer resurser och vi hade till och med en projektor som jag kunde visa presentationer på, vilket underlättade mitt arbete. Men det gäller att hitta sitt sätt att anpassa sig och vara kreativ. Jag vill inte ge konkreta tips på vad man ska göra, men var flexibel och kreativ, samt engagerad, så kommer man långt.
Hur var boende, kommunikationen med familjemedlemmar, stöd, mat, gemensamma aktiviteter..?
Jag bodde på mitt projekt under hela vistelsen. Skolan hade 13 elever inackorderade varav 4 flickor och jag bodde i ett rum i anslutning till deras med delat badrum. Rektorn och hennes man, samt föräldrar, bodde också på skolan vilket möjliggjorde mycket kommunikation, umgänge och tillfällen till aktiviteter även utöver arbetstid. Jag åt frukost, lunch och eftermiddagsfika tillsammans med elever och övriga lärare, och middagen intogs med rektorn och hennes familj. Jag trivdes jättebra med dessa arrangemang då jag inser vikten av att kunna vara själv om man önskar, samtidigt som man har nära till familjen och eleverna.
Mina värdar var underbara och vi hade en väldigt öppen kommunikation och kom mycket nära varandra. De pratade perfekt engelska och var mycket nyfikna på mig och mina erfarenheter och jag kände att jag kunde fråga dem vad som helst utan att tveka. Vi hade mycket diskussioner om skillnader och likheter våra land emellan och jag kan inte tänka mig ett arrangemang som hade givit mig mer kunskap, erfarenhet och glädje. De tog mig med på aktiviteter i närområdet, bland annat bröllop, besök hos släkt och vänner och kulturella evenemang. Jag blev välkomnad som en del av familjen och kände mig mycket uppskattad.