Skandinaviska Institutet

Linnea, Tanzania

Dagen på Fruitful Orphanage and Day care center började ca kl. 9 och slutade 11, efter en timmes lek var det ”time for porrige”. Efter lunchen var det disk och städ. Det mesta sköttes utan de 6-7-åriga tjejerna som både gillade att städa och diska, men här brukade vi stötta upp och hjälpa till. Annars var eftermiddagarna lite lugnare med lek, vid 15 gick de barn som endast hade Day care hem. När de gått hem var det ungefär 7 barn kvar, men senare kom ytterligare 8 äldre barn som går i privatskola. När de kom hade de två måltider och bad innan de gick till sängs. (alla dessa ungefärliga tider beror på ”african time”, de är inte alls lika tidsbundna på samma sätt som oss i Sverige)

Tanken var att volontärerna skulle stötta upp läraren. Ekvationen med en lärare i två klassrum var omöjlig, så det slutade med att jag och en annan volontär tog hand om den ena klassen helt. Det fanns två klasser med ungefär 10-15 barn i varje klass, vi tog hand om de äldre barnen som var mellan 7-10 år, i den andra klassen gick de som var mellan 4-7 år.

Att undervisa var både otroligt roligt men också krävande. Språket var en tuff och utmanande del, då barnen pratade mycket swahili. Men med vår fantasi så hittade vi på lite olika moment att kunna öva engelska och matte på, där inte språket var avgörande. Vi som tog hand om klassen kom samtidigt i september och höll ihop under tiden på barnhemmet, vi hittade på allt från ananaskalas till picknick i det gröna.

Deras glädje är något jag bär med mig. Vi försökte hjälpa dem de yttersta, för något de ville var verkligen att lära! Efter att tillbringat tid på barnhemmet men även Tanzania har jag fått sådan otrolig insikt hur mycket utbildning betyder. Detta resulterade även i att jag sponsrade en 7-årig tjej att får börja privatskola, detta som jag tror och hoppas kommer kunna hjälpa henne till en lättare framtid.

Något som jag skulle velat innan var att starta en insamling och kunna använda till barnen då otroligt mycket saknades, men även att de byggde helt nya hus för barnen, där jag gärna hade velat sponsra med material. Ett annat tips är att inte stanna för kort, både för barnens skull, men även för de volontärer som är där längre och försöker skapa någon form av struktur. Under mina veckor var det många som kom och gick. Så det jag verkligen rekommenderar är att minst volontärarbeta i 8 veckor. Inte bara för barnens skull utan även för din egen, då finns det tid att komma in i kulturen och livet, men även hinna hitta sin plats. För det var mina sista veckor som var fantastiska, då jag kunde luta mig tillbaka och njuta av Tanzania.