Skandinaviska Institutet

Samuel, Camp

När drömmar blir till verklighet, på riktigt!

Det var en midvinter natt I början av Februari jag vaknade upp ur drömmen som skulle leda mig till ett utav mitt livs största äventyr. Drömmen som skulle leda mig till sommar läger ut i ingenstans i Ozark bergen mellan majsfälten i landet där allt är möjligt.

Ögonblicket precis innan jag vaknade befann jag mig på en sjö, i en jolle. Det blåste friska vindar en varm sommar dag och  bortom vindens brus hördes glada tillrop: “Sam I’m tacking!” ; som är engelska för “jag slår!” och är en seglingsterm. Jag var seglingsinstruktör på sommarläger i USA.
När jag vaknade mindes jag den där planschen jag sett så många gånger i Australien, det var Camp America. Samma dag googlade jag Camp America i Sverige och fann Skandinaviska Institutet och ansökan var på fötter fortare än kvickt!
Bara ett par dagar efter min ansökan skickats in fick jag brev om placering, jag blev antagen som badvakt. Jag drog en djup suck och tänkte att fy attan, jag som sökte för att bli seglingsinstruktör! Jag överklagade dödsdomen till min chef och önskade positionen som haijkledare istället.

Med Lundhags kängor och en rejäl vandrar-ryggsäck tog jag mig ut på flygplatsen i Saint Louis och möttes av ett familjärt ansikte jag kände igen från facebook. Fyra andra ledare hade gjort en roadtrip för att hämta mig, sen minns jag inte mer av bilfärden mer än att jag drömde om tvättbjörnar och lejon!?
Att amerikanare har förkärlek till Sverige råder det ingen tvivel om, även om dom allra flesta bara vet att det är super kallt och att isbjörnar lever här. Som är sådär halvsant. Det är svårt att inte vara i rampljuset när man pratar med dialekt och klär sig i H&M.

Ballt att förverkliga sina drömmar? Men varför va det så gött?

Jobba med barn hade jag aldrig gjort förr, allra helst inte ansvarat för ett gäng om fyrtio knattar och underhålla dom och lära dom coola grejer om naturen.  På mitt Camp sov vi i trähyddor och ibland under stjärnorna tillsammans med alla kids. Att bara vara, skratta och glädjas med andra människor är det bästa jag vet  – och i somras var det mitt jobb!
Det är svårt att beskriva hur mycket en individ kan utvecklas på en vecka men det är förmodligen ännu svårare att beskriva hur gött det känns att stå bredvid och var dag kan man klappa sig lite på axeln för man gör något meningsfullt för andra!
Att vara i Amerika ”Land of the free” gör hela upplevelsen komplett. USA var verkligen inte som jag föreställt mig och alla människor jag träffade var fantastiska, väldigt öppna och sociala. Det är också galet vad bra vänner man blir när man lever 9 veckor i sträck tätt ihop varandra och gemenskapen var grym även att åldern på personalen svajjade rätt högt.
Camp har något alldeles extra, det är inte som att vara scout inte heller som att jobba på dagis. Det är en obeskrivbar känsla, upplevelse och erfarenhet som bara finns på andra sidan atlanten. Det är mycket som är unikt och speciellt med  förenta staterna, Camp är en av dom.

Så var det där om att knyta ihop säcken

Att somna under stjärnorna och vakna av trumpetspel om man inte redan är vaken av skratt och bus, att sitta runt lägerelden och berätta historier och bara uppskatta hur bra allt är. Lägret är ständigt präglat av aktiviteter och skratt och allt är bara helt galet!
Att Camp har så stor del i mitt hjärta är inte så konstigt för på Camp är alla välkomna och det har aldrig varigt så lätt att bara vara sig själv. I naturen har jag alltid trivts och att vandra runt i naturreservatet beläget ett stenkast från lägret var superskoj. Vada i floderna och göra krigsmålningar med sandsten och äta picknick för att sedan svalka sig i sjön innan hem marschen. Fyra av fem toasters – kanon kul!
Gemenskapen med all personal var väldigt varm och på kvällar och ledig tid spelade vi mycket spel och berättade historier och hittade på bus. Camp är precis som att bli ett barn igen!

Okejdå, det verkar ju gutt. Men varför ska jag åka?

Eftersom du läst så här långt, så är jag 93 procent och sju rester säker på att du funderat på att åka. Men nu försöker du kanske hitta ursäkter varför du inte kan. Investera och låt dig vara självisk. Låt detta vara inspiration till vad du än vill göra. Och sen gör du det. Sparka dig själv ut ur den egna komfort zon och gör något skithäftigt. Det må kännas jobbigt, men när du innerst inne bestämt dig för vad du vill göra kommer du få allt stöd du behöver av nära och kära! Och när du gör det som ditt hjärta slår för – så kan man bara må världsklass!