Skandinaviska Institutet

Isabelle, Kathmandu i Nepal

En typisk dag innebar att vi tog bussen till sjukhuset så att vi var framme ca 9.30. Vi spenderade dagen på fysioterapeutmottagningen där det var drop-in, så vi visste aldrig vilka patienter som skulle komma eller hur många. Vi blev väl mottagna av fysioterapeuterna som pratade bra engelska och förklarade för oss när vi inte förstod.

Den största utmaningen var definitivt språket och kulturella skillnader. Mitt bästa tips till andra volontärer är att vara öppen för allt, för då kan man knyta nya kontakter och få vara med om så mycket mer. Vi fick till exempel spendera lite tid på ett närliggande shelter för barn och hälsa på en annan fysioterapeutmottagning.

Vi bodde både i volontärhus och hos värdfamilj. Det var väldigt roligt att bo i volontärhuset eftersom man då träffade andra volontärer som varit där längre och kunde ge många bra tips.

Det var en spännande upplevelse att bo i värdfamilj eftersom det skiljer sig väldigt mycket från hur det ser ut i familjer hemma i Sverige. Det var svårt att kommunicera i familjen eftersom de inte pratade så mycket engelska men det löste sig med lite kroppsspråk.