Skandinaviska Institutet

Ida, Bhaktapur i Nepal

Jag arbetade tillsammans med Hanna (en annan volontär från Sverige) som Engelsklärare för eleverna i årskurs 5-7 fyra dagar i veckan. Dessutom spenderade vi två dagar i veckan på ett dagis kallat Child Care Center.

I skolan inriktade vi oss på att involvera eleverna på lektionerna med bl.a. bilder och lekar. Vi hade tre lektioner på ca 40 min varje dag, en i varje årskurs. På grund av oengagerade lärare så var elevernas kunskaper bristfälliga och till en början tyckte jag att det var svårt att hantera situationen så att eleverna skulle få ut så mycket som möjligt utav undervisningen. Själv hade jag ingen tidigare erfarenhet utav undervisning innan jag kom till projektet men tack vare Hanna och hennes tidigare erfarenhet tycker jag att vi lyckades mycket bra. Vi planerade varje lektion mycket noggrant och varje kväll satt vi länge med förberedelser som till stor del bestod utav att rita bilder och göra uppgifter till eleverna, det tog mycket tid och energi men det var dem värda! Genom att prata långsamt och repetera mycket kunde man varje dag se hur eleverna utvecklades och i slutet utav vår period så kändes det som att de var mer motiverade och de tog för sig mer under lektionerna.

På Child Care Center hjälpte vi till att sköta de vilda barnen. Några av barnen var handikappade och efter en dag på Child Care Center hade man alltid en ny rolig anekdot med sig hem. Lärarna var otroligt gulliga och de gjorde ett fantastiskt jobb för dessa små barn. Det var mycket roligt att leka och busa med barnen och deras skratt var en stor belöning i sig. Avsaknaden av blöjor var något som ibland var jobbigt då man helt plötsligt kunde känna att det blev blött när man hade ett barn i knät. Det är dock något som får mig att le när jag tänker på det idag.

Jag och Hanna bodde tillsammans med ett relativt nygift par i närheten utav projektet och även om man kunde bli trött på att det ibland var mycket snack och lite verkstad så hade jag inte velat hamna i en annan familj, de var helt underbara! Under Dasain som är den största festivalen i Nepal fick vi följa med familjen till husfars hemby. Den upplevelsen är något utav det absolut bästa jag varit med om. Där fick vi leva ett riktigt byliv tillsammans med husfars familj och fick fira festivalen med dem. Den upplevelsen hade man aldrig kunnat få som turist. Dessa genuint trevliga människor den lugna miljön och en fantastisk utsikt – en oslagbar kombination.

Husmor lagade fantastiskt god mat och jag har med de bästa recepten samt 11kg ”mat”. Så jag inte bara tagit med mig alla fantastiska minnen hem jag har också tagit med mig smakerna hem något som jag kan använda när saknaden blir alldeles för stor!