Skandinaviska Institutet

Anna, Bhaktapur i Nepal

Jag var två dagar i veckan på ett äldreboende och de andra tre dagarna var jag på ett barncenter – ungefär som​ ett​ dagis.

På äldreboendet bodde cirka tjugofem pensionärer som togs omhand av sex till åtta anställda. Jag jobbade fyra till fem timmar per dag. Arbetsuppgifterna bestod av allmän omvårdnad som personlig hygien, matning, påklädning, bäddning och kökssysslor som diskning och tvätt. Utöver detta förekom andra uppgifter som varierade från dag till dag. Två av de boende kunde lite engelska men annars var det ibland svårt att förstå vad de boende behövde hjälp med. Däremot så kunde flera i personalen bra engelska och kunde förklara vad som skulle göras. Material som saknades var bland annat sängkläder och filtar. Som volontär på ett äldreboende i Nepal får man ställa in sig på att standarden på ex hjälpmedel och bemötandet av de gamla skiljer sig markant från Sverige.

På barncentret fanns två anställda som tog om hand om fem till tio barn. Antalet barn varierade från dag till dag. Ibland kom barn som hade olika typer av funktionshinder. Eftersom barnen var små, ca 2 – 6 år bestod dagarna mest av lek och spel. De anställda sjöng och dansade ibland med barnen, de fick också lära sig lite engelska. Arbetet på barncentret bestod i att leka med barnen och hjälpa till vid måltider. Barnen förstod aldrig att jag inte förstod vad de sa, men ordlös kommunikation fungerade bra. Det gällde också att försöka få med de handikappade barnen i leken eller på annat sätt aktivera dem. Detta kunde ibland vara svårt eftersom de inte hade rullstolar, rulloratorer eller andra hjälpmedel. Centret har en lokal som ett klassrum och det som behövs är skriv- och ritmaterial, spel och leksaker.

Boendet var spartanskt men trivsamt. Familjen som jag bodde hos bestod av tre personer, som pratade bra engelska så på det viset var kommunikation aldrig något problem. Jag och en annan volontär delade rum. Sängen var hård men det gick att fixa till med några extra filtar. Enkelt badrum med ståtoa och till dusch gick det att få en hink med varmvatten. Toaletten delades av oss, två volontärer och resten av familjen. I badrummet tvättade man också kläder, på golvet med borste. Maten var jättegod – mycket bättre än förväntat. Som volontär blev man behandlad som en familjemedlem, vi följde med på aktiviteter och åkte med hem till släkt och vänner. Det var tryggt att veta att det alltid fanns någon man kunde fråga om råd när det gällde landet, kulturen eller om man behövde hjälp med något annat.