Skandinaviska Institutet

Alva, Quito i Ecuador

Det jag som volontär mest sysslade med på centret var att från 9 på morgonen leka med barnen och underhålla dem. Framåt 10-tiden gick vi inomhus till klassrummen där det istället blev dags för läxläsning och mitt främsta fokus blev att hjälpa de barn som hade engelskaläxor. Engelskan märkte man snabbt var utmanande för de flesta och det var vanligt att de hade fått lära sig saker av sina lärare som inte var korrekt eller läxor som fokuserade på en engelska mycket svårare än den nivån de var på. Detta var utmanande då man som volontär dels försökte hjälpa dem fylla de kunskapshål de hade i språket men även hjälpte dem göra klart deras ”mycket svårare” läxa.

Det som var roligt var definitivt att få leka med barnen. Varje dag bestod av lekar såsom kull, klappramsor, fotbollsmatcher, volleyboll med mera. Glädjen som barnen fick genom spelen och lekarna var underbart att se.

Spanskan var till en början utmanande då en del barn blandade spanska och chichua och slängde med uttryck som inte ingår i den ”skolspanska” man lär sig men efter 2 veckor började jag förstå dessa uttryck och det gick allt bättre. Barnen var också väldigt snälla och förstående och när jag bad de äldre upprepa gjorde de alltid det eller försökte förklara ett visst ord.

Barnens dag firades i dagarna två och var ett stort event på centret. Då slopades läxläsningen utan byttes istället ut mot en hel dag av bara lek då vi hängde på en större lekpark och lekte lite mer organsierade lekar med fröknarna. Till förmiddagsmellis blev det istället för kex eller bröd något lite lyxigare för barnen, kanderade äpplen med strössel på villka barnen älskade. Även till lunch blev det istället för linser och ris, kyckling samt potatis. Dag 2 av barnens dag firades på förmiddagen med att Monica delade ut en del leksaker och gosedjur som jag tagit med mig från Sverige. Överenskommelsen var den att de barn som vågade ställa sig upp och sjunga en sång belönades med en present från Monica. Detta var mycket uppskattat och att se barnen stolta när de tog emot gosedjuren var så fint. På eftermiddagen kom en magiker som hade en show för barnen. Det blev mycket skratt och han tog med många i publiken vilket gjorde att alla kände sig involverade. Två roliga dagar som behövdes efter barnens kämpande med läxor m.m.

Och här är ett utdrag ur Alvas blogg:

”En dag som volontär”
måndag, 26 juni, 2017

Välkommen till mitt liv som volontär i Quito, Ecuador! Det är måndag, första dagen på min allra sista vecka här. Sex veckor har passerat och nu är det endast en endaste kvar. Vissa rutiner börjar sätta sig. Klockan ringer 07:00 på morgonen och det är dags för frukost med min värdmamma. Dagen till ära bjuds det på stekt banan tillsammans med bröd och Nescafé pulverkaffe. Klockan 08.00 möter jag upp Keesha utanför mitt hus. Keesha är min nyfunna volontärkompis från USA och tillsammans hoppar vi på bussen som tar oss till södra Quito och ett betydligt fattigare område. Bussen tar egentligen bara en kvart effektiv tid men då Quito har en extrem trafik tvingas vi varje morgon ta hänsyn till ett 20 minuters absolut trafikstopp.

08:40 anländer vi till busshållplatsen och där väntar tjugo minuters promenad i extrem uppförsbacke. Detta moment är alltid en riktig pers på grund av den höga höjden. 09:00 anländer vi till centret och möts direkt av kramande och pussande barn som vill leka. Här hälsar man alltid med kindpussar oavsett vad. Vi hinner med ett antal rundor av ramsorna ”My name is x-baby x-baby” samt ”I wanna kick-open-side to side” innan det är dags att sätta igång med läxorna. Barnen går endast i skolan på eftermiddagen och är nu här på centret för att leka, äta och få hjälp med skolarbetet. Det är här som utfrågningen kring läxorna börjar och den dagliga konversationen brukar gå till ungefär såhär. ”Vad för läxa har du idag?”. ”Ingen” får man i 9 av 10 fall till svar. ”Okej, får jag kika i din väska?”. Även i 9 av 10 fall ändrar sig här barnet och säger ”Jaja fröken. Jag har nog matteläxa när jag tänker efter”.

10:30 är det slut på läxorna och dags för lek. Här fortsätter klappramsorna med framförallt de yngre tjejerna som älskar dem. I snitt sjunger jag nog ”My name is x-baby x-baby” cirka 50 gånger varje dag. Turligen finns det ju även andra volontärer som kan ta över när det blir för ensidigt. Räddningen är också att variera med andra ramsor såsom ”Sardina-ina-ina” och ”high-low-pica-low”. Förutom ramsor spelar vi mycket fotboll, volleyboll och kittlas. 12:30 är det dags för lunch bestående av ris, potatis och ägg. Därefter promenerar vi barnen till skolan där vi lämnar dem för lektioner och hämtar upp de nya barnen som endast har skola på förmiddagen men är lediga på eftermiddagen. Detta är alltid lika härligt då barnen är så glada över att få komma till centret att de alltid springer rakt mot oss skrikandes ”Hola tía!!” och slänger sig om halsen på en <3. Eftermiddagen ser ungefär ut som förmiddagen med både läxläsning och lek. Flera av barnen blir klara med sina läxor snabbt så vi börjar därför leka pictionary men med regeln att alla orden måste sägas på engelska. De flesta tycker att det är roligt och det blir mycket skratt men som alltid även en del tjafs vem som egentligen vann.

15:30 beger sig barnen hemåt och det är dags för mig att lämna centret, trött efter all spring och lek. Kvällen tillbringas på ett fik i stan tillsammans med Keesha och Albin innan det är dags för middag hemma med världfamiljen. Vi diskuterar bra och dålig ecuadoriansk musik. Under middagen börjar det spöregna ute och jag förstår direkt vad det innebär. Wi-fi:t kommer inte fungera de kommande timmarna. Kvällen avslutas därför med ett nedladdat avsnitt av Big Little Lies innan det blir dags för mig att släcka lampan. Tack för idag!